Laddar

Winqvist avslöjar: Har klippt bandet med Malmö FF

Succétränaren i lång intervju om TFF:s framtid, att inte vara "guds bästa barn" och Pontus Segerströms tragiska bortgång.

delningar

Det är dagen efter att Patrick Winqvist har signat på ett nytt kontrakt med Trelleborgs FF.

Han är upptagen men vi lyckas klämma in en intervju under hans resa mellan Malmö och Trelleborg.

– Jag ska flytta i dag så det är mycket att göra, berättar Patrick Winqvist.

Hur kommer det sig att ni ska flytta? – Vi har bott i Malmö hela vårt liv och har alltid haft en anknytning till staden. Jag har jobbat där och pojkarna spelat fotboll. Men nu har de flyttat ut och den anknytningen finns inte längre. Dessutom blir det närmare Trelleborg.

Vart flyttar ni? – Till Svedala, där min fru också jobbar.

Men även en dag utan flytt har Patrick Winqvist mycket att stå i. Han har ofta telefonen vid örat. Men förr var det ännu stressigare, berättar Winqvist.

– Om du frågar min fru så pratar jag nog mycket i telefon ja. Det är socialt och trevligt – jag gillar det. Sen har jag en roll där man får göra mycket, och då är det ett sätt att få information, och jag gillar att ha många bollar i luften.

Han berättar att han av förklarliga skäl haft mycket på sitt bord. Situationen har egentligen varit så att han i princip varit ensam tränare.

När han kom till klubben fanns de tränare han ville ha bredvid sig inte tillgängliga. Lösningen blev, som många vet, att spelarna Magnus Andersson och Kristian Haynes tog rollerna som spelande assisterande tränare.

Ett ganska ovanlig upplägg, som han poängterar, men ett sätt att få in dem. Det blev också en speciell situation för Patrick Winqvist.

– Det blev naturligt för dem att vara mer spelare än tränare och ett tag där skötte jag nästan allt och belastningen låg mycket på mig. I praktiken var min halvtidstjänst en heltidstjänst. Det är egentligen först i år som vi börjat jobba som andra lag – och det har blivit bra, menar Winqvist.

Apropå tjänster. Hur blir det med den tjänst du haft inom Malmö FF med akademin? – Den har jag inte kvar. Sedan vi gick upp i Allsvenskan har det blivit mer dagtid, vilket det är även i akademin så det krockar och faller på det.

Nu har du också skrivit på ett nytt kontrakt som sträcker sig över 2020. Hur känns det? – Det känns jättehärligt. Det är ett stort förtroende man fått igen, vilket man aldrig kan ta för givet. Mina ambitioner är att jobba långsiktigt.

Är du nöjd med kontraktet? – För mig är det en trygghet. Här är det ordning och reda och jag vet att pengarna kommer in. Visst, det finns kanske ställen man kan suga ut mer från – men det är inte alls min ambition.

Har det funnits intresse från andra klubbar? – Inget konkret egentligen och jag heller inte gjort mycket för att ta reda på mer. Jag tycker jag behöver bevisa mer för det och både jag och familjen trivs med Trelleborg.

Sedan Patrick Winqvist tog över Trelleborgs FF inför säsongen 2014 har klubbens resa sluttat brant uppför. Första året innebar avancemang. Det följdes av ”vilande” år i Superettan, för att sedan ta steget upp i finrummet och Allsvenskan.

Vad var det egentligen som hände, vad var det Winqvist och grabbarna gjorde så rätt?

– Min känsla är att staben med Mattias Kronvall, Kristian och Magnus harmoniserar väldigt bra med mina värderingar. Sen har vi stått för bra rekryteringar utifrån de förutsättningar vi har och så ligger det väl alltid visst tur bakom, säger Winqvist ödmjukt.

Men tur verkligen? – Ja, men man vinner inte bara på grund av taktik. Sen har bra lag tur och vi varit starka. Särskilt i slutet av matcher och det ena har gett det andra. Det är nästan så att jag blivit överraskad, men det är också positivt att det funnits en gemensam drivkraft i hela truppen. Vi vill och tycker samma saker och så kör vi.

Där har vi resan. Nu är frågan hur framtiden ser ut? Eller i alla fall hur Patrick Winqvist vill att den ska se ut. Och han drar ner förväntningarna en aning.

– Det har gått så fort. Tittar man tre år tillbaka i tiden och målet var att inte trilla ur division 1 kunde jag inte drömma om det här. Jag trodde inte att vi skulle vara här. Och det kan gå lika fort åt andra hållet, säger han och fortsätter.

– Gör vi rätt saker ska vi definitivt slåss om att säsongen 2020 också vara ett allsvenskt lag. Man kan väl säga att det är 50/50 om man ska ligga i Superettan eller Allsvenskan, det är verkligen ingen självklarhet. Sen hoppas jag förstås att den här sejouren ska pågå några år framåt.

Summera er försäsong – hur redo är ni för Allsvenskan? – Jag är inte nöjd med utgången i matcherna och de resultat vi gjort och det sticker ja inte under stolen med. Vissa saker har blivit mycket bättre. Vårt anfallsspel till exempel har blivit bättre, vilket är en process av tre års jobb.

– Det är ingen panik. Men samtidigt känner jag att vi ska vara bra hela tiden och vi ska ner och göra ett jobb, utan gnäll.

Winqvist är nöjd med den trupp han har till sitt förfogande. Det stora frågetecknet ligger i hur de ska klara sig utan sin lagkapten och skytteung, Salif Camara Jönsson, även om det – som han säger – tillhör det här jobbet.

När det kommer till att lyfta spännande spelare blir Winqvist lite mer defensiv. Han vill lyfta hela kollektivet, men landar ändå i ett par namn.

– Det är väldigt svårt. Alla har sin roll och jag tycker det roligt när hela laget funkar, från Marko (Johansson) längst bak till Salif däruppe. Men en sån som Zoran Jovanovic har aldrig varit bättre än nu och utvecklingskurvan pekar uppåt. Han är en av de smartaste spelare jag sett. Jag gläds också med en sån som Alexander Blomqvist.

– Vi har också mycket unga spelare som inte kommer få sina genombrott kanske, det har de redan fått, men som har sina bästa år framför sig.

Du har i tidigare intervjuer sagt att du är lite av en särart – på vilket sätt är du det? – Många tycker att jag är speciell. Och det kan jag väl hålla med om, jag har inte alltid varit guds bästa barn, jag är lite klumpig och burdus och kan nog ses som lite dryg.

– Jag har väl mina olika sidor precis som alla andra och kan inte ta bort dem. Jag säger ofta vad jag tycker men jag gör det också för fotbollens bästa. Jag kan väl säga att jag inte tillhör det naiva Sverige och hela tiden tror på att alla är goda. Jag tycker inte vi ska dutta så jäkla mycket och då ses jag kanske som känslokall men det finns inte bara gott i den här världen, även om jag själv försöker att vara god.

– Jag kan heller inte tro att jag är annat än det jag är, då lurar jag mig själv.

Vad har du för mål personligen? – Jag lever väldigt mycket i nuet, och det är inget jag bara säger. Jag njuter även när det går mindre bra. Man ska vara tacksam, det lärde jag mig i BP när Pontus Segerström gick bort i cancer. Det var den enskilt värsta upplevelsen jag varit med om, men det gör en stark. Man förstår vad det egentligen handlar om och förstår att man får jobba med det man tycker är roligast.

Relaterade artiklar